sparetimes

Jag förstår att det är många som inte kommer att tro mig när jag berättar detta, men: Jag är numera ”stolt” medlem i ett gym! Eller hur man nu uttrycker det. För det modesta priset £ 16,99/månad har jag tillgång till ett stort men minimalistiskt utfört gym, med alla väsentliga maskiner. Hoppas jag i alla fall för jag kan erkänna att jag inte har speciellt stor insikt inom det där med gym och gymgrejer och så vidare.

Det är jag och min gym-partner-in-crime Maja som tillsammans pallrar oss dit för välbehövliga work-outs. Mitt mål: Bli biff, Majas mål: bli Kenza snygg. Typ. Jag måste säga att vi är på god väg båda två! Maja den jäveln brukar dock klaga på mig att jag inte går all-in utan mest flamsar runt. What? Om det är någon som är seriös på gymmet så är det jag. Eller oj jag menar tvärtom, jag (och Maja också såklart) är de enda som inte är stonefaces på gymmet. Vad är grejen med att gå till gymmet om man ändå ser ut som att man är på en kyrkogård? Det är väll ingen som dött av att man skrattat lite eller dragit ett skämt (till exempel om korta killar som kompenserar med muskler eller folk med MÖSSA när dom gymmar hahaha, alltid lika tacksamt att dra ett skoj om) mellan motionscykeln och benpressen?

Summan av kardemumman: Det är KUL att gymma och jag hoppas att motivationen håller i sig!

/:)